Detta om färg
Om taxens färger finns mycket att läsa, mycket bra, mycket mytbildning. Det är oundvikligt när många människor läser en och samma text att det blir olika förståelser och vi skall på intet sätt påstå att vi är genetiska experter på ämnet även om vi har stor kunskap. När man beskriver olika gener använder man stor bokstav för dominanta gener, dvs sådana som alltid uttrycks även om de bara finns i en upplaga och liten bokstav för recessiva gener, dvs den genen måste komma från bägge föräldrarna för att den skall uttryckas. Visst undantag finns i vissa gener som partiellt uttrycks även om de är recessiva.
Taxen har i huvudsak tre grundfärger:
* Röd
* Svart
* Brun
Detta är grundfärgerna som existerar hos alla växter och djur. Dessa pigment kallas för melaniner.
Dessa färger kommer från följande pigment:
* Eumelanin, som ger svart, brun, isabella och blå.
* Phaeomelanin, som ger röd, gul och creme.
Det finns ett flertal gener som påverkar hur eumelanin och phaeomelanin sprids och syns.
A-locus (Agouiti) är den som uttrycker spridningen av grundfärgerna och finns i flera varianter:
* Ay: Ger röd till fawn färg. På taxen visar den sig som helt röd till röd med svarta strån (sk shaded).
* aw: Ger viltfärg (svartgråbrun). Denna finns i huvudsak på strävhåriga taxar.
* at: Ger tan points (svarta och bruna områden med rödbruna markeringar). Detta ger den klassiska svart med tantecken.
* a: Ger recessiv svart färg vilket är väldigt ovanligt på tax.
B-lokus (Brown) styr om taxen blir svart eller brun:
B: Ger svart färg.
b: Ger brun färg.
D-lokus (Dilute) påverkar intensiteten i bägge melaninerna:
D: Ger intensiv färg som svart, brun eller röd
d: Ger utspädd färg vilket leder till blå istället för svart, isabella istället för brunt, cream istället för röd.
d': Samma som d men knutet till en sjukdom som heter CDA.
D-lokus är intressant eftersom den inte är en stark gen. Den samexisterar med bland annat I-lokus vilket leder till olika uttryck av färgen. Beroende på hur de blandas kan färgen ändras i många olika varianter av röd från tydligt röd till nästan vit. Taxen kan också byta färg och gå från gul mot röd under sin livstid.
CDA påverkar bara eumelanin dvs svart och brun. Sjukdomen CDA är därför inte knuten till cream som har phaemelanin istället. Om det finns eumelanin, dvs brunt i släkten finns det en risk att CDA kan uppstå. Det är då viktigt att kontinuerligt följa upp sin avel. Utan tillräcklig kunskap och historik bör man som oerfaren uppfödare undvika cream med brun nos. Eftersom vi har lång historia med våra taxar vet vi att d' inte finns i våra linjer.
I huvudsak försöker man att undvika att avla specifikt på D-lokus utan man använder I-lokus istället. Det förkommer att valpköpare vill ha en så ljus tax som möjligt. Även om det är möjligt vill man i görligaste mån undvika detta då det skapar ett beroende av D-lokus vilket ställer mycket större utmaningar på att ha följt sin avel. Det innebär förutom tester även att man måste införa kontrollgenerationer genom att para in svart med creamtantecken med jämna mellanrum. Om man genomför extensiva gentester kan detta steg undvikas.
När det gäller Phaeomelanin, som ger röd, gul och creme är E-lokus (Extension) viktig. Denna gen är den som i huvudsak ligger bakom de gula och cremefärgade taxarna.
E-lokus (Extension) styr om taxen blir röd eller svart:
E: Tillåter fullt uttryck av eumelanin alltså svart eller brun beroende på B-lokus.
e: Förhindrar uttryck av eumelanin, dvs färgämnet för svart och brun och d blir taxen röd,gul eller cremefärgad.
I-lokus påverkar precis som D-lokus intensiteten men bara för Phaeomelanin, dvs röd, gul och cream. Den är därför i huvudsak den gen som används för parning inom cream.
I-lokus (Intensity) påverkar intensiteten i den röda färgen endast:
I: ger ett intensivare uttryck av färgen röd såsom röd, orange eller gul.
i: ger ett blekare uttryck av rött vilket leder till olika nyanser av cream.
Något som är intressant är att I/i, dvs en gen av varje teoretiskt borde ge rött men kunna ge cream-valpar. Det har dock visat sig att I/i ger ett visst uttryck i en något mindre intensiv nyans av rött. Detta kan tydligast ses på bröstkorgen där det finns ljusare fläckar på en I/i.
K-lokus kallas i dagligt tal för brindlegenen men den är lite mer komplex än så. Å ena sidan leder ett av uttrycken till brindle medan de andra uttrycken påverkar hur svart syns.
K-Lokus (Dominant Svart) påverkar bland annat brindleteckningen och svarta stickelhår:
K: Ger helt svart vilket är väldigt ovanligt på tax.
kbr: Ger brindleteckning vilket kallades strimmig eller tigrerad förr i tiden.
ky: Tillåter att A-lokus får uttryckas, dvs att svart kan synas.
Merle är väldigt karakteristisk i sitt uttryck och är dominant, dvs om genen för merle finns närvarande kommer den alltid till uttryck. Om man skulle få en dubbel uppsättning av den dominanta genen blir det en så kallad dubbelmerle. Vad som händer då är att pälsen på områden där genen kommer till uttryck två gånger blir vit. Vit päls är knuten till felaktigheter i ögats och örats utveckling. Medan det på hundar med normal vit färg i väldigt få fall blir vitt över ögon och öron så är merle helt slumpmässig och kan leda till att valparna blir döva eller blinda. Därför är det inte tillåtet att para en merle med en merle.
M-Lokus (Merle) är ansvarig för uttrycket av merlefläckar:
M: Ger merle.
m: Ger inte merle.
En vanlig färg i andra hundraser är piebald medan den på tax anses vara icke-godkänd. På alla raser är det samma gen nämligen S-lokus. Denna gen styr ifall det finns en distribution av vit päls på kroppen. Eftersom piebald är recessiv krävs det gener från bägge föräldrarna för att piebald skall uttryckas.
S-lokus (Spotting):
S: Ger en enhetlig färg (inte piebald).
s: Ger vita fält (piebald).
En gen som ofta går i samklang med S-lokus är T-lokus. Denna gen skapar något som kallas för ticking. Ticking kan finnas även hos hundar med enhetlig färg men syns då inte. På en piebald leder den till att det uppstår små färgade fläckar, nästan som fräknar, på de vita områdena.
T-lokus (Ticking):
T: Ger färgade fläckar på vita fält.
t: Ger inga fläckar.
Så nu när vi har lärt oss lite om genetiken så låt oss titta på hur detta uttrycks i verkligheten.
Låt oss börja med Trixie. Hon är en ganska typisk röd brindle. Eftersom hon är röd och aldrig fått någon svart med tanteckning borde hon vara Ay/Ay men kan så klart vara Ay i kombination med någon annan av de recessiva generna. Vi vet att hon är B/B eller B/b eftersom strimmorna är svarta. Det förekommer bruna också men det är ovanligt. När det gäller D-lokus är denna D/D eftersom hon är tydligt röd och tydligt svart i färgen. Hade hon varit d/d hade det svarta varit utspätt i färgen. Den röda färgen styrs av E-lokus och eftersom hon är röd är hon en e/e även om hon bär svart också. I-lokus är I/i. Detta vet vi för att hon har gett flera creamvalpar men man kan också se det hennes bröstkorg som har en tydligare ljus nyans. Hennes svarta teckning styrs av en annan gen nämligen K-lokus. Denna är kbr/kbr eftersom hon är en brindle. Trixie bär inte merle så hon är en m/m. Hon bär inte heller piebald så S-lokus är S/S eller S/s. Eftersom hon inte bär piebald vet vi inget om T-locus.
Så sammantaget är hon sannolikt: Ay/Ay, B/B, D/D, e/e, I/i, kbr/kbr, m/m, S/S, T vet vi inget om.
Mysan är en klassisk cream. Eftersom hon är cream med svarta stickelhår kan hon vara Ay/Ay men kan så klart vara Ay i kombination med någon annan av de recessiva generna. Vi vet att hon är B/B eller B/b eftersom strimmorna är svarta. När det gäller D-lokus är denna D/D eftersom hon har tydligt svart i sin shaded cream. Creamfärgen styrs av E-lokus i kombination med I-lokus. Eftersom hon är cream är hon en e/e och en i/i. I-lokus spär ut den röda färgen. Hon bär svart också men det styrs av en annan gen nämligen K-lokus. Denna är ky/ky eftersom hon har svarta stickelhår vilket tillåts av A-lokus. Mysan bär inte merle så hon är en m/m. Hon bär inte heller piebald så S-lokus är S/S eller S/s. Eftersom hon inte bär piebald vet vi inget om T-locus.
Så sammantaget är hon sannolikt: Ay/Ay, B/B, D/D, e/e, i/i, ky/ky, m/m, S/S, T vet vi inget om.
Här har vi Kina, en tydlig brun piebald. Eftersom hon är brun med tydliga tantecken är hon at/at. Vi vet att hon är b/b eftersom hon har brun grundfärg. När det gäller D-lokus är denna D/D eftersom hennes bruna färg inte är utspädd. Hon bär antagligen E/e eftersom hon kunnat få creamvalpar vilket förutsätter e/e. I-lokus är mest troligen I/i eller i/i. Eftersom denna tar sig uttryck i ljusare röd och hennes nos och tassar drar mot orange tror vi att hon är I/i. K-lokus är ky/ky eftersom hon har brun päls vilket tillåts av A-lokus. Kina bär inte merle så hon är en m/m. Hon bär piebald så S-lokus är s/s. På nosen kan man eventuellt se fläckar så hon kan vara T/t men mest troligen t/t. Vi vet att en av hennes söner, Prinsen, har tydliga småfläckar så det kan vara T/t som bara fått ett väldigt litet uttryck.
Så sammantaget är hon sannolikt: at/at, b/b, D/d, E/e, I/i, ky/ky, m/m, s/s, T/t
Angående rasstandarden
Rasstandarden för Tax ägs av Tyskland och de definierar vad en tax är. I denna standard kan man läsa att röd, svart med tantecken, brun med tantecken samt silvermerle och brunmerle är godkända färger. Under perioden 2013-2020 ca var även gul en godkänd färg men togs bort igen efter protester ifrån bland annat Sverige. Tittar vi historiskt på målningar och bilder av taxar från Tyskland före världskrigen (framförallt WW2) så finns det gott om exempel på gul, cream och piebaldtaxar. Eftersom detta är recessiva anlag så försvann dessa då aveln var på sparlåga. Att para på recessiva anlag kräver en aktivare avel än man kan genomföra under brinnande krig. Anlagen försvann dock inte utan har legat vilande hos en del hundar. Av och till dyker de upp i form av tex svart med creamtantecken och liknande. Man kan se röda taxar med lite ljusare bröstkorg vilket är ett tecken på att taxen kan bära gul eller cream. Genetiskt sett skiljer man på gul och cream även om de utseendemässigt kan vara identiska. Detta har att göra med om bland annat hur D-lokus är.
I grund och botten anser vi att rasstandarden är bra och vi strävar efter att följa den i allt. Men när det gäller färger anser vi att den är felaktig och byggd på bristande genetisk kunskap. Denna brist ger även Taxklubben Sverige uttryck för genom artiklar på sin sida gällande sk färgavel. Därför väljer vi inte att vara medlemmar i Taxklubben. Vi försöker löpande att öka kunskapen om färggenetik inom taxen och berättar gärna när vi får möjlighet.